Gemytligt och informativt årsmöte i Ljungskile
Visserligen bara nitton personer, men glada och nyfikna, samlades lördagen den 17 mars på Ljungskile Folkhögskola/ Kurs & Konferens för årsmöte med OEYC. Västkustrepresentanterna var i knappast möjliga majoritet, men ändå förvånansvärt få. Roligare var det att kunna räkna in hela nio deltagare från Stockholmsområdet plus en västkustsk vovve.
Som Sverige i övrigt bjöd Ljungskile på soligt men isande kallt väder. Turligt nog kunde vi vistas inomhus, men ändå kunna ta del av den strålande utsikten över Ljungskileviken med sin lilla innerskärgård.
Vid klockan 18 var alla på plats, och efter lite inledande mingel kunde ordförande Leif dra igång den formella avdelningen med årsmötesförhandlingar.
Detaljer om detta finns att läsa i det speciella årsmötesprotokollet, men här kan väl avslöjas att inga revolutionerade frågor fanns på dagordningen. Förhandlingarna kunde avslutas i god tid för aftonens middag, som serverades i etablissemangets restaurang en våning ned, men med bibehållen utsikt.
Tack vare den goda maten och gemytliga stämningen vid bordet höll vi nästan på att glömma dagens huvudnummer; Kerstin och Peter Isakssons erfarenheter från och tankar efter sin seglats från Stockholm via finska hamnar till St Petersburg och Tallin mm.
Mycket kan sägas om den färden, men den omfattade allt från svår konversation med den ryska nomenklaturan, hotfulla sjukdomstillstånd, gräsliga hamnar, till vänliga människor som gav välbehövlig assistans i svåra lägen, vackra vyer med natur och fantastiska stadsmiljöer. Jag uppfattade nog råden som: Besök gärna Tallin, en fantastisk stad, men tveka något inför St Petersburg, speciellt på egen köl.
Dessutom fick vi några smakprov från parets tidigare långfärd från Ljungskile till Nordligaste Norrlands kustområde, nämligen från Haparanda Sandskär, Seskarö och Brändöskär, alla tre rekommenderade resmål – i detta fall just på egen köl. Jag vet för vi har varit där!
Vi tangenterna: Lars Ljung
Bilder: Bengt Guvå och Ljungskile Folkhögskola
