Våren 1998 övertog hustrun och jag, efter femton år i en träfolka, en välhållen OE 32 (eventuellt nr 140 enligt ordförande Biörns efterforskningar). Båten är byggd någon gång 1981–82 och skulle enligt förre ägaren vara varvsbyggd, något jag vid närmare studium betvivlar. Hon är i varje fall välbyggd och har en mycket vacker, välbevarad och strax innan vårt övertagande uppfräschad inredning i mattlackad teak.
I detta aktstycke vill jag dela med mig av de erfarenheter vi hittills gjort och beskriva de förändringar vi tyckt vara lämpliga. Det är att notera att jag inte är någon båtbyggare. Jag är varken specialist eller speciellt övad i båtmekande, men jag är en hyfsat händig tekniker med visst formsinne.
Teakkompletteringar
Under den förre ägarens tid, för ca tio år sedan, kompletterades båten med teak på däck och överbyggnad samt i sittbrunnen. Vi har inte haft några problem med läckage även om en del pluggar har behövt förnyas och en del nåtning sannolikt skulle behöva förbättras.
I samband med teakningen fälldes två solpaneler in ovanpå luckgaraget. Dessa var av en flexibel modell som följde garagets rundning. Tyvärr hade den ena drabbats av vattenläckage med påföljande avbrott, och produktionen av just denna typ av panel har upphört. Panel med samma mått finns, men inbyggd i en fast ram, varför jag tvingats göra en ny teakkonstruktion för denna. Det hela har utfallit relativt väl och vi har idag åter 50 W underhållsladdning på förbrukningsbatterierna.
Uppfräschad inredning
Under däck hade man samtidigt bl.a. bytt de gamla mattorna på skrovsidorna mot garnering i liggande teakribb – vackert och behagligt. Skrovsidorna syns mycket väl med den speciella soffkonstruktionen. Vi vet inte om konstruktionen av salongssoffornas ryggstöd förändrades i efterhand vid detta tillfälle. De är emellertid inte heltäckande och fällbara, vilket verkar vara den vanligaste lösningen, utan består av losstagbara ”brädor” eller snarare lådkonstruktioner (av viktskäl), ca 25 cm höga och försedda med 5 cm tjock polstring som sitter fast med kardborrband. Önskar man arrangera sjökojer, lyfter man ur ryggstöden ur sina fästen, vänder dem och placerar dem i sina alternativa hållare närmare båtens centrum. Arrangemanget ger salongen ett mycket luftigt intryck, möjligen har sittkomforten i någon mån blivit lidande.
Vindruta
Vid vår inspektion av båten inför köp reagerade vi på att den var försedd med vindruta, och fällde någon kommentar om att ”den kan man ju alltid ta bort”. Säljarens motkommentar var att ”vänta och se, man blir fort tillvand”. Det tar tio minuter att bli tillvand! Vi har haft en fantastisk glädje av vindrutan som, liksom övriga luckor och ventiler, är av fabrikat N.C. Bjerg och liksom dessa försedd med riktigt glas. Vindrutans plana mittsektion är öppningsbar, vilket kan låta onödigt, men är något vi utnyttjar då och då under våra varma somrar. Sprayhooden sitter naturligtvis fästad på vindrutans överkant, vi fäller nästan aldrig ner den, man tjänar ingen sikthöjd. Under segling tittar man för det mesta genom rutan, som ger en utmärkt sikt jämfört med en vanlig sprayhood med plastruta. Vi (hustru Cajsa) har förresten på egenhand sytt en ny sprayhood utgående från den gamla som vi sprättade isär. Det går inte, säger kapellmakaren, men där bedrog han sig.
Förpiksluckan felvänd
Förpiksluckan fälldes vid öppning bakåt, vilket särskilt med tanke på den till synes klena låsningsanordningen kändes fel med hänsyn till överbrytande sjöar. Jag lyfte helt sonika ur den och vände den 180 grader. Passformen är utmärkt, bara några skruvar kom på annan plats.
Luckan är som nämnts ovan av fabrikat N. C. Bjerg och har därför klena lås. Dessa sitter med genomgående 2–3 mm skruv genom glaset och har en speciell kupolmutter försedd med en underliggande gummitätning. Vi har haft vissa problem med vattenläckage genom dessa tätningar, och funderar då och då på möjligheten att byta själva låsen till annat fabrikat. Har någon gjort motsvarande erfarenheter?
Midskeppspollare
För att lättvindigt kunna anordna spring etc. har jag monterat pollare midskepps. Jag har använt en modell med två genomgående bultar. Pollarna sitter på teaklisten och bultarna, som dras underifrån kommer ut lämpligt i aktersta facket ovanför kojen på var sida
Kylen illa isolerad
Kylboxen som sitter akter om spisen är av rostfritt stål och isolerad med skum. Kylaggregatet var av typ ”Kompaktkühler” och satt under diskbänken, dvs. i samma utrymme som boxen. Aggregatet hade nog en gång varit bra, bl.a. försett med omkopplare och egen sladd för 220 V AC-matning i tillägg till den vanliga 12 V DC-matningen. Den hade emellertid gjort sitt bästa, förde mycket oväsen, blev varm och fungerade dåligt.
Jag började med att tilläggsisolera kylboxen utifrån, dvs. med fem cm frigolit mot skottet i sittbrunnsstuvfacket (utifrån). Året därpå lyfte jag med viss möda ut det gamla aggregatet och kom då åt att bättre studera själva boxen och dess isolering. Det visade sig då att man missat isoleringen på hela undersidan av boxen. Tillsammans med all värmeavgivning från aggregatet kunde resultatet inte bli annat än katastrofalt. Det nya aggregatet är av typ Coolmatic och sitter monterat i kistbänken på en hylla som är fäst med konsoler på skottet mot ruffen. Hyllan sitter ca 1 dm från durken så att man lätt kan lyfta denna. Nu har vi kall öl!
Landströmsanläggning
Såväl Västkusten som Danmark är väl försedd med hamnar och antalet eluttag ökar ständigt med seglarnas accelererande bekvämlighet. Ursprungligen försörjdes båtens elsystem av endast ett motorbatteri och ett förbrukningsbatteri, vilket var OK med tvekan, särskilt med den gamla kylen. Ny har vi installerat ytterligare 75 Ah förbrukningskapacitet och en landströmsanläggning med jordfelsbrytare, automatsäkringar, Mobitronic laddningsaggregat och ett 230 V uttag. Intaget har jag placerat i ankarboxen och resten av apparaturen under framkanten på stickkojen, skyddat och helt ur vägen. Ett lyft! 230 V-uttaget passar mycket bra till den medseglande dammsugaren av modell ”Volfy” som lätt låter sig stuvas under babords soffa.
Gasolautomatik
Gasolflaskorna (2 st. P6) sitter i aktersta stuven. I regnväder kan det ju hända att man blir tillräckligt lat för att åsidosätta säkerheten genom att låta bli att stänga gasen efter avslutat bruk. Därför har jag i samma utrymme placerat en magnetventil för avstängning av gasen. Manöverpanelen som följer med, har jag placerat på skottet ovanför spisen, bredvid kontrollpanelen till kylen, och numera slarvar vi inte med avstängningen. Rekommenderas.
Kompletterad instrumentering m.m.
Den medföljande elektroniken var väl i princip adekvat men hade sina brister. Deccanavigatorn gick ju ur tiden och har ersatts av en Garmin 128, stationärt monterad vid navigationsbordet. Den gamla VHF-apparaten gillade av okända skäl endast vissa kanaler och fick stryka på foten till förmån för en ny Icom.
Ekolodet av gammal VDO-modell fungerade inte enligt säljaren, men jag hittade en fiffigt placerad säkring som efter utbyte gav apparaten nytt liv. Planer på utbyte har funnits, men tanken på nya hål i skrovet och det faktum att vi för det mesta sannolikt får rätt information av den gamla har hittills hindrat oss.
Även loggen har vi tittat snett på ibland, den är också av fabrikat VDO, den elektriska varianten vars mätare går åt rätt håll. Problemet är att propellern har en tendens att framåt hösten växa igen. Ett år såg den ut som en kokosnöt. Lite tränat samvete och tillgång till en liten, liten skvätt starka grejor har under senare år hållit rent. Rundradion, dvs. en vanlig bilstereo, bytte vi för ett par år sedan till en ny med RDS, cd-spelare och fjärrkontroll! På bara två trådar kan man från kojen överföra alla sina önskemål om morgonväder, annat program, högre volym etc. En lagom lång kabel räcker även upp i sittbrunnen. Rekommenderas! Apparaten av märke Sony kostade under 1 500 SEK och för fjärrkontrollen tillkom en knappt 300.
Nya vinschar
I båtens grundutrustning ingår fyra Andersen skotvinschar, modell 46. På grund av vindrutan har vi endast kunnat använda relativt korta vinschhandtag. Med anledning av detta eller beroende på ökande kraftlöshet med stigande ålder har vi i år utnyttjat Hjertmans julrea och införskaffat två Andersen 40ST, dvs. självlåsande vinschar. Dessa är ju nominellt en storlek mindre än de befintliga (40 i stället för 46) men alla råd från leverantören, personligen och genom katalogens valtabell har övertygat mig om att detta är rätt. Dessutom stämmer hålbilden exakt mellan standard 46 och 40ST. Storleksmässigt är de lika, 40 ST något vidare i basen och ca tre cm högre, vilket gör att vi hädanefter kan utnyttja längre handtag. Har någon synpunkter på detta? Jag skall meddela våra erfarenheter i någon senare krönika.
Kommande projekt
Närmast på önskelistan står ett kutterstagsarrangemang för att komplettera rullgenuan. Rullen tillsammans med fullattestoren och lazy-jacks ger en bekväm rigg, men den är inte så effektiv på hård kryss, och möjligheten att sätta en riktig kryssfock eller i värsta fall en stormdito saknas. Här väntar jag fortfarande på goda råd från läse-kretsen.
Inga superlösningar
Ingenting av det ovan beskrivna är på något vis unikt, det är känt av alla och lätt att åstadkomma. Många båtägare har gjort samma sak på vårt eller, inte osannolikt, på bättre sätt. Genom den här beskrivningen hoppas jag i bästa fall inspirera någon till något litet projekt. Det vore naturligtvis extra kul att få höra om andra sätt att lösa motsvarande problem, eller få svar på mina frågor.
Lars Ljung