Det här är vår (besättningen på Bombibitte Birgitta och Göran Holmqvist) personliga intryck av höstens kultureskader.
Deltagare:
Máire och Håkan Skogstjärna, på OE 36 Isabelle
Lena och ”Beppe” Backlund på OE 32 Livia
Marianne och Jan Heijbel på OE 36 Felicity
Eva och Leif Jonsson på OE 32 Pelikan (Delvis)
Gunnilla och Bengt Guvå på OE 36 Röde Baron
Birgitta och Göran Holmqvist på OE 38 Bombibitte
Dag 1 söndagen den 9 augusti, Hjalmar Bergmans Segholmen
En OE träff som handlar om hur ett besök i Örebro blir ett brottstycke ur ett författarliv och med en doft från skärgårdsö från en tid som just lämnat.
Bengt och Gunilla är på ett besök i Hjalmar Bergman museet i Wadköping, Örebro när de får syn på en uppgift om att Hjalmar Bergman tillbringade många av sina somrar i Stockholms skärgård på ön Segholmen. Fastigheten där Bergman tillbringade sina somrar ägs numera av Fredrik Sandin son till Sven Sandin som var Hjamar Bergmans allt i allo eller ”fixare” som man numera säger.
Detta är embryot till det som slutar med att en liten skara av OE-seglare sluter upp på denna holme strax utanför Dalarö Skans, inte på fastigheten där Hjalmar B tillbringade sina somrar utan på en grannfastighet därför att geologiska strukturer, vattenstånd mm inte tillåter våra stolta seglare att gå tillräckligt nära för att man med ett elegant skutt skall få torr mark under fötterna. Men dessa otroligt gästfria grannar upplåter sin alldeles nya brygga, och inte nog med det de ser till att vi kan samlas vid ett bord som de ställt i ordning för oss.
Fredrik Sandin och hans fru Liv berättar med inlevelse och med citat från brev om hur Hjalmar B och hans fru Stina levde på Segholmen och lite om hur Fredriks far Sven Sandin fick följa med på Hjalmars B sista resa till Berlin där han dog och hur han fick den obehagliga uppgiften att ombesörja att kroppen fraktades tillbaka till Sverige. Liv berättar också om Stinas kamp och kämpaglöd för att tillvarata och sprida Hjalmars verk. Besöket avslutades med ett besök i huset och ett kafferep med bullar och kakor precis som det skall vara på en solig sommarö i skärgården.
Som extra plus kan vi också njuta av Livs välblommande trädgård.
Dag 2 måndagen den 10 augusti, Bullerö.
Morgonsolen skiner vänligt, ett första ögonkast på vattnet, spegelblankt, en glimt på vindexen antyder svaga pustar från norr, alltså kryss precis som prognosen, underbart. Ute på Jungfrufjärden ökar det till en skön bris. Vi klär vår Bombitte i sina segel drar åt skoten och känner hur vinden kränger båten, det börja porla om stäven, ser Röde Baron vackert niga i lovart, ”navigare necesse st”, att segla är nödvändigt!!!
Kryssar upp genom skärgården över Jungfrun och snirklar oss mellan öar, tyvärr tillåter inte tiden att kryssa hela vägen då vi inser att vind och väderförhållanden är sådana att fler än vi förmodligen tycker Bullerö vore ett bra alternativ. Väl framme vid ett-tiden besannas just den farhågan, troligen ett hundratal båtar redan på plats. Men just som våra villrådiga hjärnor undrar vart vi ska ta vägen lämnar en båt och Bombibitte får in nosen mot en klippa. Väl på plats lyckas vi knö in 4 av fem båtar, vi sidan om Bombibitte, Felicity får plats lite längre bort på samma klippa.
Vi letar oss genom snåren som ligger som en försvarsmur mellan vår klippa och resten av Bullerö och hittar Bruno Liljefors jaktstuga, där Jan Olsén tar emot för en guidad visning.
Bullerö har varit bebott åtminstone sen slutet av 1600 talet. Janne berättar att allt är relativt och det som vi uppfattar som det karga livet i skärgården trots allt var bättre än vad många andra hade det speciellt när skördarna slog fel, man hade åtminstone fiske och jakt.
Bruno Liljefors köpte Bullerön år 1908 och byggde sin jaktstuga där han och hans familj vistades på somrarna. Det mytomspunna ”Bullerölaget” bestod bland annat av Bruno Liljefors själv, Anders Zorn, Albert Engström, och flygbaronen Calle Cederström. Bullerölaget glada dagar upphörde då Calle Cederström kraschat och omkommit i Ålands hav 1918.
Bullerö säljs sedan till Torsten Krüger som låter konstnären Ture Tideblad beskriva bullerölagets maskulina fester på takbalkarna i jaktstugan.
Dag 3 tisdagen den 11 augusti, Möja.
Även denna dag lyser solen men vattenspegel är lätt upprörd trotts att vi ligger i lä för nordan som nu har ökat till frisk. Nästa fjärd att börja tampas med är den mer obekanta Gråskärs Fjärden. Vi tar ett rev och håller Bombibitte i strama skot, efter det lilla kaos som alltid uppstår innan alla tampar retts ut, och gums och gubs är på sina platser, så njuter vi även denna dag av porlet och draget i skoten men vinden är lite stängare nu, säger till oss nu måste ni sköta er, inget slarv, för då minsann att få ni se på andra bullar.
Väl ute på fjärden får vi besked att Livia har fastnat i en kabel och Röde Baron avvaktar för att se hur det går. Problemet löste sig efter att Beppe lyft kabeln, dykt och fäste en tamp under den så att han kunde frigöra ankaret.
I våra planer hade vi siktat in oss på Ramsmora på Möja men den hamnen är inte att tänka på med rådande vind så vi väljer att gå till Kyrkviken väl medvetna om att den är trång och populär. Samma sak här som på Bullerö hamnen full, ingen plats!! Men historien upprepar sig en båt går och vi får in Bombibitte till bryggan så småningom lyckas vi få in 4 av sex båtar till bryggan, Livia och Pelikan lägger sig på en klippa. Pelikan har nu anslutit till eskadern efter att haft motorproblem och missat de två första hamnarna.
Nu blir det en 3 km promenad till nästa mål Roland Svensson museet, där Britt Fogelström ger en Corona kram och hälsar oss välkomna.
Roland Svensson (1910-2003) rännstensgrabben som hamnade i skärgården av en slump. Han målade tavlor som man ser vad de föreställer och var inte PK på den tiden men var även författare och forskare i skärgårsdsliv förr. Lite kuriosa var att Roland Svensson och Sven Lundin (numera ’Sven Yrvind) möttes på Tristan da Cunha, ett möte som var oplanerat och ganska syrligt enligt båda. Lite kuriosa är att Beppe är god vän med Sven och hade för besöket frågat Sven vad han tyckte om Roland, ”en bra tavelmålare som inte borde syssla med ”annat”, ungefär så för att var lite diplomatisk.
Besök på Wikströms fisk för middagsintag och återgång till båtarna i den ljumma sommarkvällen är också skärgård, värt att lägga i den lilla lucka som finns kvar av minnet.
Dag 4 onsdagen den 12 augusti, Rödlöga.
Återigen sol. Vinden har vänt till svag pust från syd, alltså medvind. Ingen spinnaker ingen genua på Bombibitte, så vi får vackert tålmodigt se på när övriga båtar drar iväg med det ena seglet större än det andra. Beppe hissar 3 segel för säkerhets skull. Men strunt i det – är väl ingen tävling eller prestige eller??? Vinden ökar så småningom och vi lyckas faktiskt att inte komma sist fram men spelar roll, ingen tävling var det ju.
Ett svårslaget, generösitet och välkomnande som Kent Ekberg och Kajsa visar när de tar emot med dragspel och en reserverad brygga.
Kent är OE seglare och har OE 32 Lady Day. En förutsättning för att vi skall få ligga vid bryggan är att vi inte använder öppen låga ombord, varför matlagning och morgonkaffe inte kan fixas om bord. Men Kent och Kajsa välkomnar med snittar och vin så problemet är löst. Men morgonfikat då, lätt som en plätt. Kent och Kajsa ställer upp varmt fika på bryggan nästa morgon bara att ta med smörgåsen. Man blir nästan stum av deras generositet och fängslad av deras positiva och vänliga personlighet.
Anita har varit på Rödlöga sedan tonåren på 60 talet och kan ön med dess historia. Hon visar oss runt bl.a. till den berömda handelsboden som ägs gemensamt av öborna. Detta är öns hjärta och centralstation. Anita berättar om många människoöden som på bild ser romantiskt ut men som i verkligheten kunde var mycket tragiskt, ensamma kvinnor med män som likt Gusten hellre jagade och drack. Män med dålig social kompetens som blir utfrysta. Men också om spritsmugglare och tullare som lekte katt och råtta.
Dag 5 torsdagen den 13 augusti, Lidö.
Dagen börja med en tur i en öppen snipa till Enskär.
Enskskär är en ö strax innanför Rödlöga med tre hus utan el och rinnande vatten, varav ett ligger i en av de mest fantastiska trädgårdar man kan tänka sig. Trädgården tillhör landskapsarkitekten Torsten Wallin. Torsten visar oss runt, berättar hur han får växter från omgivningen och andra mer exotiska att växa och trivas. Trädgården består av flera rum som skiljs åt med naturliga ”dörrar” och ”väggar”
Efter en getskuttande återtåg längs de mjuka klipporna tar Kent och Kajsa oss tillbaka till Rödlöga, där skulle vi ha velat dela ut många goa fysiska kramar men tyvärr vi får nöja oss med Corona typen.
Vinden har vänt igen. Vi siktar på Lidö. Bombittes besättning väljer järngenuan (den enda genuan om bord) resten kryssar, vi kommer fram till en nästan tom brygga utanför Lidö Värdhus.
Håkan har läst på i en tjock bok av Sven Hedin och berättar om Bengt Oxenstjärna eller Resare-Bengt som han kallades efter att varit och besökt bl.a Persien. Efter många äventyr där han bl.a rånades på alla ägodelar återvänder han till Sverige- Lidö ägdes av Resare -Bengt. Tack Håkan för ditt fina och engagerade förmedling av Resare Bengt äventyr.
Da6 fredagen den 14 augusti, Särsö utanför Finnhamn
Men färden gick vidare till Särsö, där vi deltog i OEYCs sedvanliga sommarträff, där hela bryggan stod reserverad för oss. Fin kväll.
Varmt Tack från oss till er alla som deltog och berikade vår eskader.
Ett särskilt tack till Kent och Kajsa på Rödlöga som förberedde, ordnade och diskade, ni finns i vårt minnesarkiv för fina upplevelser.
Hälsningar från Birgitta och Göran på Bombibitte